Svoosh! (och så var höstsäsongen över)

En glad tränare dansar glädjedans efter seger mot Alta

Spelprogrammet i Nord-Norge ser verkligen inte ut som i mer tättbefolkade delar av världen. Eftersom resorna är långa spelar vi oftast två matcher varje helg på bortaplan. Dessutom har de, åtminstone i år, lyckats få till ett schema som haltar betänkligt.
   På knappt två månader har vi spelat nio matcher, medan förmodade seriesegrarna Harstad bara har spelat fyra! Känns inte helt bra.
   Och när vi drar igång igen den 15 januari har vi våra resterande fem matcher på en månad – och sedan är säsongen slut!

Efter den inledande helgen i Bodø, då vi tog fyra poäng på två matcher spelade vi mot bottengänget Senja den 22 oktober. En match som vi borde vunnit med tio mål, men där segersiffrorna stannade vid 7-4.

Veckan därpå bar det av till Harstad, en stad som inte ligger så långt från Tromsø fågelvägen, men som bilvägen tar nästan fyra timmar att köra. På lördagen fick vi stryk mot Harstad (som förmodligen vinner den här serien) med 4-2. Det var verkligen en bra innebandymatch. Utan en riktigt dålig andraperiod hade vi kunnat störa Harstad, men de vann rättvist.
   Natten tillbringade jag bakom en mellan en gymnastikpling och en trampolin i ett förråd i idrottshallen... Mysigt! I söndagens match blev det till slut en enkel seger mot Sørfold med 7-1.

Och sedan blev det ännu en bortahelg veckan efter det. Denna gången gick resan till Hammerfest, inte så långt från Nordkapp. Det var storm i Hammerfest och vi landade i metropolen Lakselv, två timmar därifrån. Därför skedde uppladdningen inför lördagens match i en buss, men trots underläge kunde vi vända och vinna mot hemmaklubben HF Innebandy med 2-1.
   Och efter en natts sömn på golvet i ett daghem gick vi ut och gjorde en grym insats mot Alta, som fram till dess hade varit seriefavoriter. Enda besvikelsen var att vi inte lyckades hålla nollan i en taktiskt perfekt match. 5-1 blev resultatet och det var en nöjd och trött tränare som somnade på flygplanet exakt 4 sekunder efter vi lyft från startbanan.

Här blev det sedan ett speluppehåll på tre veckor innan det var dags för ett tungt arrangemang på hemmaplan. Vi och damlaget spelade två matcher vardera och dessutom var det sex matcher till! Och spelarna i våra två lag skulle samtidigt fixa arrangemanget för alla tio matcher.
   Vi inledde med att åter tvåla dit Alta, denna gång i en svängig match som slutade 6-4. Ett av våra mål kom på straff – och har du inte sett den annorlunda målvaktstaktiken av Altas målvakt Rune Østlyngen så kolla in den på YouTube här. Jag tittade på den nu igen och den är lika fantastisk varje gång...
   Men dagen därpå lyckades vi inte alls och förlorade mot ett tappert HF Innebandy som endast hade sju utespelare. En av dem heter Therese Pettersen och hon var nära att komma med i landslagstruppen till VM. Det var också hon som slog in det avgörande 4-2-målet.

Vi är med i toppen [tabell], men Harstad har en bra chans att slå allt motstånd i den här serien. Men om de förlorar någon match och vi vinner vår fyra närmsta matcher så har vi chansen. Vi möter Harstad på hemmaplan i vår sista match för säsongen. Då är det vi som har hemmaplan - och då jäklar!